Lågintensiv transkraniell laserbehandling vid autismspektrum

Autismspektrum (engelska: autism spectrum disorder, ASD), eller autism, är ett tillstånd som kännetecknas av nedsatt social funktion och socialt engagemang, språkstörning, stereotypiska rörelser och övriga kognitiva nedsättningar. Det ingår i det medicinska området neuropsykiatri, det vill säga gränslandet mellan neurologi (läran om hjärnan och nerverna, ”hårdvaran”) och psykiatri (läran om psykiska sjukdomar, ”mjukvaran”). En teori om mekanismen bakom tillståndet handlar bland annat om att personer med ASD har nedsatt förmåga att tolka och bearbeta sinnesintryck på grund av bristande samordning mellan hjärncellerna i hjärnbarken, den del av hjärnan som står för högre funktioner såsom koncentration, planering och känsloreglering. Även rigida, icke-flexibla nätverk av hjärnceller kan förklara det repetitiva beteende som många personer med ASD uppvisar.

Det finns i dagsläget ingen känd bot för autismspektrum, men många patienter med svår ASD använder läkemedel för att försöka kontrollera och minska symptomen, exempelvis Risperdal, som även är ett psykosläkemedel. Detta kommer dock ofta med många biverkningar, och är inte alltid effektivt för alla patienter.

Nyare forskning finns som tyder på att annat än läkemedel kan vara effektivt mot symptomen av autismspektrum. Ett exempel på detta är transkraniell laserterapi, som framgångsrikt används av Human Recharge i Sverige.  I en amerikansk studie från 2018 ingick 40 barn och ungdomar med svår autismspektrumstörning, där de lottades in i en av två grupper, en skarp och en placebo, där LLLT, low-level laser therapy (på svenska: låg energi laser terapi), för att undersöka effekten av LLLT på symptomen inom autismspektrumstörning.

Studiedeltagarna var i åldrarna 5 till 16 år, och 21 av de 40 deltagarna lottades till att få laserterapi, alltså lågintensiv laserstrålning mot skallbasen och sidan av huvudet, fem minuter åt gången, två gånger i veckan under fyra veckor. Övriga 19 deltagare fick icke-effektivt rött ljus (LED), så kallad placebo, enligt samma schema. Det sk. LED ljuset användes som kontroll, för att säkerställa att effekten av LLLT var sann och inte berodde på deltagarnas uppfattning av behandlingen. Vid studiens start fick deltagarna skatta symptomens svårighetsgrad med hjälp av en skala, där man inom fem kategorier (den sk. ABC skalan) skulle poängsätta hur svåra symptom deltagaren hade. Huvudkategorin som undersöktes var irritabilitet och uppspelthet, men även kategorierna social tillbakadragenhet, stereotypiskt beteende, hyperaktivitet och icke-följsamhet, samt opassande språkbruk undersöktes i studien. Vid studiens start var både testgruppen, som fick LLLT, och placebogruppen, som fick LED ljus, likvärdiga på skalan kallad ABC (Aberrant Behavior Checklist, på svenska: checklista för avvikande beteende).

Som biutfall undersöktes även förändringar i en skattningsskala som bedömde kliniskt helhetsintryck avseende svårighetsgrad, där deltagarna fick skattas på en sjugradig skala. Denna skala kallas Clinical Global Impressions – Severity (CGI-S), eller klinisk helhetsbedömning avseende svårighetsgrad. Värdet 7 tillskrevs de ”allra mest sjuka” deltagarna, men de flesta skattade 6 (”allvarligt sjuk”) vid studiens början. Alla deltagare i båda grupper skattade som minst 5 (”påtagligt sjuk”).

Den positiva effekten på patienternas symptom syntes i alla kategorier av ABC-skalan – det vill säga att förutom minskad irritabilitet förbättrades deltagarna i testgruppen dessutom avseende social tillbakadragenhet, stereotypiskt beteende, hyperaktivitet och icke-följsamhet, samt opassande språkbruk. Den totala poängsättningen på ABC-skalan (summan av alla kategorier) hade mer än halverats i testgruppen, medan ingen betydande förbättring i någon kategori hade skett i placebogruppen, och således heller inte i den totala poängräkningen.

Alla deltagare som påbörjade studien fullföljde den, och inga bieffekter rapporterades. Förbättringarna beräknades vara statistiskt signifikanta, det vill säga att effekten med mycket låg sannolikhet berodde på slumpen. Då patienterna dessutom var utan medicinering mot symptomen av ASD under studiens gång, kan det alltså antas att laserterapi av denna teknologi hade en sann och positiv effekt på testdeltagarna jämfört med det ”vanliga, LED” röda ljuset som getts på samma sätt.

Sammanfattningsvis visar denna studie på att de svårast sjuka patienterna med autismspektrumstörning kan gynnas av transkraniell laserterapi. Det är en relativt enkel behandling, utan uppenbara bieffekter, som har en påtaglig och betydande effekt på alla symptom av ASD som bedömdes i denna studie. Förhoppningsvis kommer forskningen att fortsätta visa lika lovande resultat, så att sjukvården i framtiden ska kunna erbjuda en effektiv symptomlindring och förbättra tillvaron för patienter och anhöriga vid svåra fall av autismspektrumstörning.

Källor

• Leisman, G., Machado, C., Machado, Y., Chinchilla-Acosta, M. (2018). Effects of Low-Level Laser Therapy in Autism Spectrum Disorder. Adv Exp Med Biol, vol 1116, pg 111-130. https://doi.org/10.1007/5584_2018_234
• Medication Treatment for Autism https://www.nichd.nih.gov/health/topics/autism/conditioninfo/treatments/medication-treatment